12 svar till dig som är nyfiken på esperanto
Innehåll
1. Vad är esperanto?
2. Hur många kan esperanto i hela världen?
3. Vi har redan engelskan som internationellt språk, behöver vi verkligen ett nytt språk?
4. Är det möjligt att ha ett levande språk utan ett folk och ett nationellt territorium?
5. Är avsikten att esperanto skall ersätta alla existerande språk?
6. Är inte en utbredd användning av esperanto en utopi? Idén verkar orealistisk.
7. I dag kan vi notera ett ökat intresse för dialekter. Står inte detta i motsatsförhållande till idén om esperanto?
8. Kommer inte varje folk att använda esperanto på sitt eget sätt, så att språket splittras?
9. Är inte esperanto ett konstgjort språk och därför onaturligt?
10. Hur kommer det sig att framstående språkforskare uttrycker sig negativt om esperanto?
11. Kan esperanto användas för diskussioner på hög nivå, poesi och för att uttrycka känslor?
12. Varför lära sig esperanto? Hur kan man använda esperanto?
Esperanto är ett användbart kommunikationsmedel för människor med olika språk.
Världen blir mer och mer internationell. Människor, kapital och varor rör sig allt friare. Eftersom människor talar olika språk som är svåra att lära sig, kan tankar ändå inte röra sig helt fritt. Esperanto är en lösning som mycket bra överbryggar språkliga hinder. Den som lär sig esperanto säger samtidigt: "Jag är öppen för världen."
2. Hur många kan esperanto i hela världen?
Tillräckligt många för att man redan i dag skall kunna känna "smaken" av en verklig internationell gemenskap. Tyvärr finns det inget sätt att ta reda på hur många människor som kan tala esperanto, lika lite som man kan ta reda på hur många som förstår latin eller kinesiska utanför Kina. Antalet är troligen någonstans mellan 50 000 och 2 miljoner. Hur som helst är de esperantotalande tillräckligt många och tillräckligt spridda över världen för att utgöra grunden för en växande internationell kultur.
3. Vi har redan engelskan som internationellt språk, behöver vi verkligen ett nytt språk?
Nya kulturer föder nya språk. Den internationella kulturen är inget undantag.
Engelskan är ett underbart språk, precis som alla andra språk är underbara inom sin kultur, men är det verkligen "internationellt"? Här kommer tre saker som kan vara värda att tänka på:
A) Ingen av de många mellanfolkliga organisationerna eller de organ som finns mellan regeringar (sådana som FN, EU eller Interpol) använder enbart engelska, och det samma gäller för de flesta icke statliga organisationer (NGO:er). Faktum är att FN och EU gång efter annan tvingats utöka antalet officiella språk.
B) Åsikten att man kan använda engelska överallt i världen är en illusion. Ett besök i Sydamerika, delar av Afrika där man talar franska, Ryssland, Kina, Japan o s v visar klart att det verkligen är en illusion om man försöker göra sig förstådd utanför de stora hotellen, flygbolagen och liknande. T o m i Europa är det ofta omöjligt att använda engelska, och när det är möjligt är antalet ämnen som går att avhandla vanligtvis begränsat.
C) Många japaner och kineser studerar engelska under tio år i skolan och ändå kan de flesta elever inte tala det. Och mycket få européer kan efter mångåriga studier i engelska nå samma språkliga nivå som infödda engelsktalande. Esperanto kan efter ganska korta studier och användning bli ett språk som man "känner sig hemma i".
4. Är det möjligt att ha ett levande språk utan ett folk och ett nationellt territorium?
Ja. Vad som inte är möjligt det är ett levande språk utan gemenskap mellan människor som använder, älskar och vårdar det, men en sådan gemenskap kan vara något annat än ett folk och kan finnas spridd över hela jordklotet. Medeltidens latin var ett levande språk utan folk: en professor i Cambridge, Köln eller Prag kunde då undervisa på latin i Paris och alla fann detta normalt. Esperantoanvändarnas gemenskap kan på sätt och vis liknas vid ett folk i vilket finns människor från alla nationer som bevarar sin egen identitet, men som till denna lägger en ny "allmänmänsklig" identitet. Man skulle kunna säga att esperanto har ett "folk" som potentiellt är hela mänskligheten.
Det är inte hudfärg eller frukostvanor som ger liv åt ett språk, utan viljan att kommunicera. Att denna vilja existerar visar t ex Internet som vuxit explosionsartat under de gångna åren. Denna utveckling har möjliggjorts av det faktum att man kommit överens om att datorer skall använda samma kod, d v s ett språk när de kommunicerar med varandra oavsett om de tillhör Macintosh-, Windows- eller Unix-/Linux-världen. Denna utvecklling är ju logisk. Varför skulle inte samma logik gälla för människor med olika kulturer och språk?
5. Är avsikten att esperanto skall ersätta alla existerande språk?
Absolut inte. Esperanto är ett slags försvar för rätten för andra språk att existera.
En av de stora fördelarna med esperanto är att det inte är ett nationellt språk utan ett språk som människor med olika språk använder för att utbyta åsikter och tankar eller för att uttrycka sina känslor. Esperanto är alltså inte en konkurrent till de nationella eller lokala språken utan bidrar tvärt om till att undanröja det språkliga förtryck som uppstår på många olika sätt i världen.
Dessutom är möjligheten att ha direkta personliga kontakter med människor från andra kulturer troligen det effektivaste sättet att erfara och berikas av den kulturella mångfald som omger oss. Sådana erfarenheter ökar oftast nyfikenheten på och intresset för andra språk och kulturer.
När man har lärt sig esperanto upplever många att självförtroendet ökar - "Ja, jag kan ju lära mig ett främmande språk!" och många börjar efter en tid att studera något nationellt eller lokalt språk. Många esperantister intresserar sig inte bara för esperanto utan också för främmande språk och kulturer i allmänhet.
6. Är inte en utbredd användning av esperanto en utopi? Idén verkar orealistisk.
Varje viktigt och nyttigt framsteg är ett förverkligande av en utopi. Endast den som i förväg kände till den framtida utvecklingen skulle kunna säga vad som är en utopi eller inte. Vem förutsåg Berlinmurens fall och Sovjetunionens sönderfall låt oss säga i maj 1989? Sannerligen, människor kan inte rätt förutsäga framtiden. I många science fictionromaner skulle komplicerade situationer inte förekomma om de inblandade hade en mobiltelefon. De är nu en normal företeelse men på något sådant tänkte inte författarna som skrev om framtiden. Är inte den tekniska utvecklingen i världen en stor "utopi" som förverkligats och fortsätter att förverkligas?
I dag är esperanto mycket mer än en utopi. Det är en realitet, resultatet av 120 års användning på alla kontinenter och i alla livets omständigheter.
De språkliga kommunikationsproblem som vi i dag erfar i internationella sammanhang kräver en lösning. Ibland tror folk att "det alltid har funnits problem och alltid kommer att finnas problem", men ändå finns det genom historien många exempel på lösta problem. Skulle det då vara så otroligt om vi lyckades lösa även detta problem?
Det är ett faktum att för många esperantister är det inte alls viktigt om det någon gång i framtiden skulle ske ett stort genombrott för esperanto eller inte. De har helt enkelt glädje av språket och den världsvida gemenskapen omkring det, exempelvis genom att brevväxla, resa eller musicera.
7. I dag kan vi notera ett ökat intresse för dialekter. Står inte detta i motsatsförhållande till idén om esperanto?
Paradoxalt nog sammanfaller det nya intresset för dialekter med intresset för esperanto.
Dialekter är mycket ofta bättre på att uttrycka känslor och beskriva samband som är specifika för en viss, i bland mycket liten, grupp. På samma sätt är det internationella språket esperanto mer anpassat för att uttrycka sådant som varken hör till den nationella eller dialektala kulturen utan är gemensamt för alla människor. Det idealiska vore om varje människa hade tre språk och tre identiteter: ett/en lokalt, ett/en nationellt/regionalt och ett/en för hela världen. Erfarenheten visar att de utan problem kan samverka. En invånare i Colmar (Frankrike), som hemma talar den tyska elsassdialekten, kan det det nationella språket franska och dessutom använder esperanto i sina kontakter med omvärlden känner sig samtidigt som elsassbo, fransman och världsmedborgare och har troligen ett rikare kulturellt liv än en fransman som bara kan franska.
8. Kommer inte varje folk att använda esperanto på sitt eget sätt, så att språket splittras?
När ett språk splittras är det ett tecken på att folken antingen inte vill eller inte kan ha ömsesidig kontakt. Latinet användes inom ett jättestort område under flera sekler och förblev då enhetligt. Det sönderföll i dialekter och gav upphov till de romanska språken först efter det romerska rikets sönderfall och kontakterna upphörde.
Den tekniska utvecklingen har redan svarat på frågan om vi kan ha ömsesidiga kontakter - satelliter, datornätverk, mobiltelefoner, massmedia, tåg, flygplan, bilar... Och esperanto är i sig ett starkt uttryck för att människor verkligen önskar direkt kontakt sinsemellan.
9. Är inte esperanto ett konstgjort språk och därför onaturligt?
Varje språk är frukten av mänsklig kreativitet. Mycket som vi tycker är naturligt - som bröd, rosor, grisar, hundar - är faktiskt på samma sätt tillämpning av mänsklig kreativitet på naturen.
Grundstrukturen i esperanto har uppstått genom urval och förfining av drag som utvecklingen har gett upphov till i olika "naturliga" språk. Därför gör esperanto ett fullständigt naturligt intryck på den som talar språket. Detta intryck av naturlighet beror också på det faktum att esperanto mer än de flesta andra språk respekterar den mänskliga hjärnans naturliga villighet att generalisera signaler av betydelse till hela språket. I många språk finns ett speciellt ord för begreppet "bättre". Men barn som talar sådana språk använder till en början uttrycket "mer bra", eftersom de har lagt märke till signalen "mer" i "mer intresserad", "mer vuxen", "mer påklädd" o s v och generaliserar den även till idén "bra". Bara genom att föräldrar och lärare rättar dem eller benägenheten att på bästa sätt härma omgivningen får dem att ersätta denna naturliga form med den korrekta formen i det aktuella språket. På samma sätt är det med alla oregelundenheter. Det finns språk i vilka man för att säga "tog" inte använder det vanliga systemet (exempelvis att lägga till eller ändra ändelser) utan ändrar vokalen inne i verbet. Även i detta fall kan man konstatera att barn eller utlänningar helt naturligt till en början använder den generella metoden att bilda preteritum, och inte omedelbart tar till sig den oregelbundna formen. Sådana svårigheter är mycket mindre vanliga i esperanto.
Vad som är häpnadsväckande med esperantos "födelse" är att initiativtagaren till språket (L. L. Zamenhof) lyckades skapa förutsättningar för att det skulle bli något levande om människor skulle komma att använda det för att kommunicera på ett praktiskt sätt. Detta skedde och användningen förvandlade projektet till ett levande språk. Den lilla broschyr som en okänd ögonläkare i Warszawa presenterade 1887 var faktiskt inte mer än ett frö. Ett frö som föll i god jord (människor som längtade efter ett språk för att lätt kunna kommunicera över de språkliga barriärerna) och i denna goda jord växte det naturligt till ett levande språk.
Fastän "fröet" till esperanto såddes av bara en person utvecklades språket på samma sätt som andra språk, genom att användas. Fastän basen alltid kommer att vara densamma (den presenterades i boken Fundamento de Esperanto), har språket nu många ord och uttryck som det inte hade för hundra år sedan. Esperanto har alltså berikats och berikas fortfarande. Språkets utveckling följer och dokumenterar Akademio de Esperanto.
10. Hur kommer det sig att framstående språkforskare uttrycker sig negativt om esperanto?
De som allra bäst förstår komplexiteten i ett språk är språkvetarna. Kanske just därför kan så många av dem, för övrigt mycket kompetenta människor, inte föreställa sig att esperanto kan fungera som ett heltäckande, levande språk som det kan vara värt att uppmärksamma och utforska.
Ett språk är något så komplext och finstämt att uppkomsten av ett rikt, levande språk grundat på ett projekt av en yngling (Zamenhof var 27 år när han presenterade esperanto efter mer än tio års arbete med det) är något högst osannolikt. Naturligtvis är man då skeptisk. Men om man kontrollerar verkligheten märker man att esperanto fungerar häpnadsväckande väl för internationell kommunikation.
11. Kan esperanto användas för diskussioner på hög nivå, poesi och för att uttrycka känslor?
Ja. Det fanns poesi redan i den första lilla broschyren om esperanto som kom 1887. Det publiceras regelbundet nya poesisamlingar och många klassiska poem har översatts till esperanto.
Det enkla faktum att det finns bra esperantoöversättningar av Leibniz' Mondalogi, Shakespeares Sonetter, flera Tintin-böcker av Hergé, Sagan om ringen av Tolkien, Den hungriga stenen av Tagore, En dåres dagbok av Lu Xun, Bibeln, Koranen och Konfucius samlade verk och att det kommer många poetiska verk visar hur användbart esperanto är som litteraturspråk.
En diskussion vinner i klarhet, tydlighet och kvalitet när alla kan uttrycka sig direkt på ett språk som de känner att de behärskar väl och när åhörarna genast förstår vad som sägs därför att även de känner sig hemma i det använda språket. Det här visar omfattande erfarenheter från de årliga världskongresserna och från många internationella möten, vetenskapliga seminarier, sommaruniversitet o s v som äger rum varje år och där undervisning, diskussioner och samtal i korridorerna sker på esperanto.
Historien kan berätta om många människor från olika delar av världen som har uttryckt sina känslor på esperanto. Oavsett om det skett i böcker, sånger, poem eller under möten med andra människor. Den som deltar i livet i esperantogemenskapen vet att man på esperanto kan förolämpa andra, diskutera häftigt, men också uttrycka sin solidaritet, och sitt deltagande i någon annans lidande lika väl som den djupaste kärlek.
12. Varför lära sig esperanto? Hur kan man använda esperanto?
Om du intresserar dig för esperanto och skulle vilja veta mer om hur man kan använda språket, är du välkommen att besöka http://lernu.net/enkonduko där du finner många svar på frågor som "Varför lära sig esperanto?", "Hur använda språket?" och liknande.